När Rudolf var bara 15 år gammal antogs han som kadett vid Kungl.
Sjökrigsskolan, där han utbildade sig 1897–1900. Före avslutad utbildning
begärde han emellertid avsked. Han avlade studentexamen vid Norra Real
1901 och officersexamen 1904 men lämnade flottan för kustartilleriet, där
han snart innehade löjtnantsgrad. Efter moderns död 1916 lämnade han
militären för att i stället driva vinhandeln, men efter bara några år övertog
staten all detaljhandel med alkohol. Nydahls vinhandel som med sitt fördelaktiga
läge vid Stureplan var mycket lukrativ, köptes efter framgångsrika
förhandlingar ut av staten för en ansenlig summa pengar. Med detta kapital
kunde Nydahl äntligen börja hänge sig åt sin stora passion för musik och
samlande.
Livsgärningen, som främjare av musikkulturen, grundade sig främst i
Nydahls djupa intresse för musik. Redan som femåring fick den lille Rudolf
fiollektioner för att senare i stället prova på pianolektioner.
Rudolf studerade sång och komposition i Tyskland för bland andra Heinrich
Schulz-Beuthen i Dresden. Året därpå påbörjades hans resor till Paris,
och hans starka passion för fransk musik tändes. Rudolf älskade särskilt
Georges Bizets opera Carmen; under en av sina resor fick han audiens hos
Geneviève Halévy (gift Straus), änka efter Bizet och dotter till tonsättaren
Fromental Halévy, tillika kusin med Ludovic, en av Carmens librettister.
I samband med detta möte lyckades Rudolf förvärva drygt 100 brev av
Bizets hand plus ett antal möbler och föremål som tillhört honom.
Det är oklart när Rudolf först började ta lektioner vid musikkonservatoriet
i Paris, men mellan 1907 och 1913 vistades han i Paris ett flertal gånger,
och åtminstone under 1910 en längre period för att studera kontrapunkt.
Under första världskriget upphörde resorna, men han hade i Stockholm
nära kontakt med Blanche Caussade som under krigsåren bodde i Sverige.
Hon var syster till Pariskonservatoriets lärare i kontrapunkt och fuga,
Georges Caussade. Blanche undervisade Rudolf i franska, men troligtvis
också i sång. Efter kriget började han åter åka till Paris och tog i början av
1920-talet lektioner i fuga för Georges Caussade vid musikkonservatoriet.
Vänskapen och kontakterna med familjen Caussade varade under många
år.
Rudolf fann den franska musikteoriundervisningen mycket bättre än den
tyska, som gällde vid musikkonservatoriet i Stockholm. En av de starkare
drivkrafterna bakom Rudolf Nydahls musikkulturgärning i Sverige handlade
om att införa den franska musikläran i den svenska musikundervisningen.
Det första stiftelsen genomförde vid sitt bildande 1920, var att
anordna kurser i musiklära och den så kallade solfègemetoden. Melcher
Melchers, som hade studerat i Paris samtidigt med Rudolf, blev den som
undervisade i harmonilära och kontrapunkt 1922. Övriga lärare fram till
kursernas upphörande 1933, var Robert Höglund och Rudolf Nydahl
själv.
Rudolf arbetade i många år intensivt med att skriva en lärobok i musikteori
på svenska baserad på Pariskonservatoriets standardverk av Reber-Dubois.
Innan Rudolf blev färdig med projektet, hann läraren Caussade ge ut en
egen modern och uppdaterad bok i harmonilära. När så Rudolfs bok
äntligen trycktes år 1934, hade Melchers redan hunnit införa solfège och
fransk teori på musikkonservatoriet i Stockholm och stiftelsen hade redan
lagt ned sin musikteoriundervisning året innan. Dessutom hade det tyska
inflytandet i svenskt kulturliv börjat tillta igen, så boken rönte aldrig någon
framgång. Samma år som den utkom lyckades Rudolf Nydahl, Melcher
Melchers och Åke Uddén dock initiera och driva fransk musikundervisning
inom militärmusikutbildningen i Stockholm, troligtvis tack vare reservofficer
Nydahls kontakter. Nydahls eget komponerande resulterade
i ett knappt tiotal bevarade småstycken. Under 1910-talet komponerade
han en opera med titeln Karl XII, till vilken han för 200 kronor köpt
rättigheterna till diktserien med samma namn av Bertil Malmberg. Ett
decennium senare tonsatte Rudolf även Viktor Rydbergs Singoalla.
Vid andra världskrigets utbrott inkallades Rudolf genast till Vaxholms
fästning och avancerade 1940 till kaptensgrad. Först efter krigsslutet återupptogs
de årliga resorna till Paris, hans andningshål och livselixir. Under
någon månad på försommaren gick han där på auktioner, konserter och
operaföreställningar och förde ett intensivt socialt liv i kulturkretsarna.
Samlarresorna till kontinenten fortsatte en bit in på 1960-talet – Rudolf
var då över 80 år.
Mia Falgard