Ingmar Bengtsson (1920-1989) var under många decennier en centralfigur
i svenskt musikliv. Han inledde sin yrkesbana som skicklig pianist. På
1940-talet blev han folkbildare med populära radioserier, där han invigde
och fortbildade lyssnarna i den klassiska musiken. Under drygt 15 år var
han en aktad musikrecensent i Svenska Dagbladet. Bengtsson fungerade
även som en drivande organisatör/administratör inom bl.a. Svenska Samfundet
för Musikforskning och Berwald-kommittén.
Efter studier i musikvetenskap vid Uppsala Universitet med Carl-Allan Moberg som professor var Ingmar Bengtsson verksam vid detta lärosäte i hela 38 år som lärare, docent och professor. Hans doktorsavhandling J.H. Roman och hans instrumentalmusik kom 1955 och är ett praktexempel på vetenskaplig metodik. Roman-forskningen fortsatte sedan med bl.a. ett antal uppsatser och en preliminär katalog över Romans vokalmusik.
Bengtssons handbok Musikvetenskap. En översikt från 1973 blev ett mycket uppskattat undervisningsmaterial. En planerad amerikansk utgåva, till 80% en ny bok, innebar ett oerhört arbete, men stupade på mållinjen och blev aldrig förverkligad.
Ingmar Bengtsson lämnade efter sig ett mycket omfattande arkiv. Från
mitten av 1940-talet och fram till sin död tycks han ha sparat på det allra
mesta: böcker, tidskrifter, noter, brev, protokoll, recensioner, excerpter
etc. Hans efterlevande maka Britta donerade detta arkiv till stiftelsen
1993 och det iordningställdes 2004-2005 av Bonnie Lomnäs.